skrev Carisie i Kaffestugan

@prinsessa Hoppas du har det bra och att du ser solen 😫 mvh från bunkern 🌚


skrev Insikt_24 i Behöver mer stöd

Ett återfall behöver väl inte tvunget vara ett misslyckande, det är beror ju på hur du agerar efteråt. Ett misslyckande för mig, det är om du slutar att försöka igen, att du ger upp helt enkelt. Ett återfall skulle jag se som olyckligt men mänskligt och en lärdom. Att ta nya tag och försöka igen och igen tills du lyckas med det som du har bestämt dig för, det är det som till slut blir framgången. Att fela är mänskligt och att lära av sina fel, det är att växa som människa.

Kram🤩


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

@Himmelellerhelvette Jag är nykter sedan 9 år i November. Jag måste räkna för att komma ihåg hur länge det är. Jag har lovat mig själv att jag lämnar relationer som gör mig ostabil. Det kan handla om vad som helst, inte alltid alkohol. Även vänskapsrelationer. Jag är värd det bästa, och ingen annan än jag själv kan göra att det blir så. Ja den nya kärleken är just ny. Men än så länge känns det som något man kan bygga på. Men det visar sig


skrev danisa i Behöver mer stöd

Fick en insikt och hoppas få reflektioner kring den. Hela tiden har jag tänk att efter ett återfall får jag börja om från början. Men det är väl inte riktigt så? För varje misslyckande får jag ju en till erfarenhet. Varje gång kan jag ju efteråt fundera kring vad som utlöste det hela. Att bli nykter är ju ingenting som bara går från en dag till en annan utan det är en process?
Vad tänker ni andra om det här?


skrev Carisie i Måttlighet

@Farbrorn Hej 👋🏼 Ja vad ska jag säga?! Intensivvård är väldigt ..intensiv😉😅 men förbannat kul! Med risk för att låta något syrlig men regionen har gjort neddragningar på exakt allt för personalen här konsekvent. Från att bjuda på frukost en dag i veckan till att bjuda på skorpor med marmelad till att slutligen nöja sig med att bjuda på kaffe/te och mjölk. Snart ryker det också - så arbetsskor? - Out of the question. 😂😂😂

Ja jag kan se att det skulle kunna bidra till drickande att jobba hemma. Jag vet när jag pluggade på distans så lämnade jag ju inte hemmet mellan 8-16 pga obligatoriska föreläsningar och det var ju inte sällan jag hällde upp en kopp vin vid kl 14 för att palla sista timmen på fredagar. Eller om maken kom hem och tog en öl - ja då tog jag en jag med. Utan sug utan bara "för sällskaps skull" osv osv. Jag tror jag skulle vara usel på att jobba hemifrån - stor risk att jag inte skulle komma utanför dörren.

Heja dig med nollan 0️⃣ jag är en 100%-ig nolla idag och imorgon (same-same) sen får vi se om det blir sillkafé på lördag eller ej).

Ha en fin dag du också
🩵


skrev Carisie i En dag i taget

@ElleW Hej igen 👋🏼
Det är klart att sekretessen är viktig men du kanske läste vilka svar jag fick ovan?
Jag hade iaf skapat en helt anonym emailadress och om du vill kan du ju också göra det och lämna "en lapp" i frågelådan ifall du vill utbyta anonym email med mig 😉☺️
Via gmail kan man chatta med sin anonyma mailadress så det vara bara en tanke.

Vad duktig du är! Heja dig! Du sa att jag bara skulle skriva om jag orkar och får ut nåt av det. Jag hade aldrig skrivit några noveller eller nåt annat om det varit en börda på något sätt. Tvärtom så går jag och väntar ivrigt på svar 😅

Jag tycker vi har en trevlig meningsutväxling.

Ha en fin dag och jag hoppas att du & maken kan hitta till lite nya roller även i hemmet nu när han är avlastad 😉

Kram
🩵


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Sattva ❤️Så som jag känner mig själv så vet jag att träning/motion är nummer ett. Rörelse och natur. Jag har väldigt många kontakter kan jag tycka men väldigt få möten. Ergonomen var tvungen att ändra en tid så henne träffade jag inte förrän i måndags. Företagshälsovården finns fem mil bort men kommer till min stad ca en gång/veckan. Jag har valt att träffa henne i min stad och resa t terapeuten som finns i samma stad där företagshälsovården finns. När det gäller rehabmottagningen så bokades det inte in några tider för jag hade så mycket runtomkring mig ändå just då.

Hursomhelst så eftersom min son inte haft kontakt m mig på snart en månads tid så påverkar det mig starkt. Jag har dock kontakt m min svärdotter och min man har pratat några gånger m sonen. Vill inte skriva så mycket mer om det här och nu mer än att det påverkar mig. Jag funderar mycket över mig själv och vad som varit. Vi behöver prata men sonen flyr. Sådana här saker som påverkar mig känslomässigt starkt får mig ofta ur balans. Om jag har börjat motionera blir jag lätt stillasittande förr drack jag alkohol nu blir det snacks, mat el sött. Så därför när jag nu träffade ergonomen så pratade hon om regelbundet. Promenader tre gånger i veckan på 20-40 minuter men blir det inte mer än fem minuter så är det bra. Kan byta ut promenad mot simning. Men inte mer än tre gånger allt för att få en regelbundenhet. Jag vill gärna göra för mycket och sedan blir det inget alls. Ergonomen är även ett stöd kognitivt så jag ska tänka ut vad som ger mig energi vilka arbetsuppgifter jag tycker om osv. Skulle haft avstämning m chefen igår men har varit hemma fr jobbet sedan i tisdags. Har drabbats av yrsel. Var på vc igår. Träffade en noggrann läkare. Kom in på en jourtid. Fick först träffa sköterska därefter vänta i 50 min på läkaren. Jag hörde ett litet barn gallskrika så jag tänkte att det måste vara barnet som får hjälp före mig vilket stämde. Det är inte en ren kristallsjuka jag har fått utan inslag av den. Yrseln är även kopplade till spänningar axel, nacke. Skrev på 1177 t rehab och har fått en tid imorgon 10.30. Det blir bra för då kan min man skjutsa mig. Känner mig ngt bättre idag men ganska trött.

Köpte boken ”Leva sockerfri”. Jobbar inte aktivt med den ännu men läser boken. I boken nämns ju många olika beroende som tex alkohol och man nämner även tolvstegsprogrammet. En av författarna är alkohol- och drogterapeut. Jag ska försöka göra färdigt mitt stegarbete men det är ingen stress.

Var med min dotter på möte m FK och arbetsgivare. Mötet var på länk. Meningen är att min dotter ska börja arbetsträna. Det blev lite bakslag för det blir inte förrän i början av augusti. Hon jobbar ju inom vården där det snart är semestertider. Arbetsgivaren kunde därför inte lova kontinuitet m handledare samt mycket byte av personal inga bra förutsättningar för min dotter att lyckas. Att vara sjukskriven under så lång tid innebär mycket ensamhet och tristess för henne. Hon säger att hon mådde bättre när hon var manisk än vad hon gör nu så jag hoppas verkligen att hon står ut. Jag påminner henne om alla de konsekvenser som blir efter ett maniskt skov som kan vara lätt att glömma när mår som hon gör nu. Jag försöker stänga igen ett filter genom att försöka att inte ta in hennes känslor inom mig.

Tänker på @Himmelellerhelvete som vågade att säga upp sig utan nytt jobb på gång. Det kan vara en utmaning att säga upp sig även om man har nytt jobb på gång. Det handlar om ekonomi. Det handlar om att våga. Och, jag tänker….att när jag mår bättre….och om jag har samma känsla gällande mitt jobb måste jag göra en förändring. Jag måste lyssna till mitt inre! En vän och fd kollega t mig säger ofta t mig att hon tror att jag skulle tycka om läsa något på universitetet eller att jag skulle skriva eftersom jag tycker om att uttrycka mig. Skulle nog vara skönt att skriva. Har iaf inte gett upp. Jag inser att det är en lång resa kvar till att må bättre men att känna ändå att jag kan själv påverka känner jag en tacksamhet inför.

Kram🌺☀️


skrev drickandemamma i Livet funkar men alkohol på kvällen

Jag arbetar och kör barn till skolan livet funkar bra på dagarna men dricker gärna efter arbetet/ hämtning av barn.


skrev Amanda L i Jag slutar dricka, ge mig allt stöd ni kan

@kluck Jag förstår hur du tänker, men att du berättat för en vän kommer att påverka dig även när du är själv... Du vet ju att du då måste berätta att du återfallit... Se det som ett stöd som du har omkring dig hela tiden.
I början är det extremt viktigt att skaffa sig allt stöd man kan, planera varenda dag och marinera sig i nykterhet, och gärna läsa och lyssna på poddar.
Skål tamejfan är en sån bok som gav så mkt igenkänning!
med tiden går det lättare, beroendet somnar in och du kan fokusera på annat i livet. Kram


skrev Amanda L i Rattfylleri

Hej! Jag förstår din känsla, men som tur är är det en sjukdom som du kan slippa följderna av. Det tror jag är bra att tänka på. Om du inte dricker så kommer du må bra. Det är ungefär som en jordnötsallergiker. Ingen fara så länge man inte äter jordnötter.
Skammen tror jag hänger ihop med beroendet. Det lättar ganska snart. Det finns verkligen ingen gräns för vad folk har gjort på fyllan, men med tiden kommer du att förlåta dig själv. Det är ju inte du, utan alkoholen som styrt och ställt. Man ÄR helt enkelt inte sig själv, indränkt i gift.
Därför är det orimligt att släpa runt på en massa skam. Och , som sagt, detta brukar försvinna ganska snart. Sen kan man såklart bli påmind lite då och då om knasigheter man gjort. Men känslan blir mer överseende.
Så försök att tänka på hur smart, klok och tuff du är som nu erkänt för dig själv att du har ett problem – och att du har tagit tag i det.
Jag är ganska säker på att du kommer att må mycket bättre redan om några veckor.
Har du andra problem kan det ta längre tid, men du kommer absolut att må bättre utan sprit än med.
Tack också för ditt grattis, men kampen var länge sedan nu. Nu känns allting bara normalt och ingen kamp alls i sikte :) Jag går numera på fester och middagar utan minsta problem eller sug.
Har bara trevligt och så är det även dagen efter....Jag tror och hoppas du kan få det så också! :)


skrev Flarran i Promillebikt

God morgon! Har börjat denna dag med en halvliter. Ja, inte nåt med skadlig alkohol eller så, utan bara vanlig äppeljuice, som väl senare får sällskap av ett par tomater och en röd grapefrukt som jag inhandlade i lokala matbutiken igår. Sedan får det nog bli ett glas med mjölk och två limpmackor med bredbar leverpastej känns det som just nu.

Går kanske även lös lite på en salladsburk man har i kylen tror jag. Har ju nyligen som ny-nykter börjat med kosttillskott och även energidryck ibland för vitaminernas skull. Men har på känn att nog magen gillar riktiga grejer som mjölk, frukt och grönt bäst till vanlig vettig mat i lagom mängd. Nog känns det lite lättare rent allmänt nu när det är så pass soligt och fint ute.

Fast nog spökar alkoholdjävulen i ens tankar då och då och väl försöker få en att tappa fokus på det viktiga som ju är att aldrig ta första glaset eller burken, vilket bara får en på fall. Det att jag ju för det mesta är lågintensivt nedstämd och rätt så orkeslös gör ju inte det hela lättare så att säga heller. Men jag kämpar alkoholfritt vidare då jag inte vill tillbaka ned i alkoholträsket igen. Vet ju hur det blev den senaste gången jag hade bestämt mig för att bli alkoholfri.

Det gick bra sist för en tjugo år sen drygt i en månad och nästan en vecka. Sedan blev jag bjuden på en starköl och sedan var man snart in på bolaget igen och så var allt som vanligt igen. Så det går då inte att ropa hej för att man väl i stort sett varit alkoholfri i snart sju månader. Sommartider kan verkligen vara luriga, inte minst när det gäller tankar på nån kall pilsner. Törs inte smaka ens alkoholfri sådan. Vill inte triggas till att få sug efter äkta vara.

Nog är det är lätt att trilla dit om man inte är vaksam och kämpar med alla medel man har tagit till sig inte minst på detta forum. Det är ju bland annat därför som jag börjat dricka energidryck, och även numera har en sådan med mig i väskan tillsammans med en vattenflaska istället för alkohol i form av öl eller vin så att säga. Brukar nu även ha en liten påse med salta pinnar eller kanske jordnötter också så att man har nåt att tugga på i fall ett alkoholsug plötsligt sätter in alltså. Förresten, @Jenny det var kul att du tittade in en sväng här i dag, sånt uppskattas.

Ha en fin dag kompis!


skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu

80 alkoholfria dagar idag! 🙏 jag kan räkna upp hur många positiva effekter som helst och listan kan göras lång! Slutsatsen blir alltså att jag i grunden mår så mkt bättre både fysiskt och psykiskt!
De senaste dagarna har jag dock grubblat mkt… har en tonåring som uttryckte att hen inte trivs hemma för att vi är så ”konstiga” och det känns inte bra hemma. Detta satte igång en massa tankar hos mig. Jag började analysera vad som har förändrats hemma och det enda jag kunde komma på var att jag slutat dricka alkohol och att min man av den anledningen också dricker mindre. I övrigt är allt som vanligt!
Jag har alltid en tendens att lägga skuld på mig så fort barnen inte är nöjda, så det ledde så klart till att jag började analysera mig själv. Vad har alkoholstoppet förändrat hos mig? Är jag mer lågmäld kanske? Inte lika sprallig? För mkt i mig själv eftersom jag tänker mycket? Eller beror det på att min och pappans ”mysstunder” med vin och musik har upphört? Det kanske uppfattas som att vi båda är lite låga? Jag har också tänkt tankar som ”vad är det för mening med att jag inte dricker om det ändå inte leder till nån skillnad? Det verkar ju snarare blivit sämre utifrån hur sonen uttryckte sig? Dessa tankar antar jag är djävulens för mitt förnuft säger att inget blir bättre av alkohol. Men att tonåringen uttryckte sig så gjorde mig oerhört ledsen då jag själv anser att jag gör ett bra jobb, och dessutom slutat dricka alkohol för barnens skull. Jag vill vara en bättre mamma! Så fick man den kallduschen…
Nåväl, vi har pratat ut och tonåringen har berättat att det är andra saker som skaver (skolan bla) och att han tog ut det på oss i ren frustration då vi ställde krav på honom. Ska inte dra hela historien… det var bra att vi fick prata ut och att han berättade för oss vad som egentligen skavde så vi kan stötta honom. Men det drar fortfarande efter i mig och tankar som ”vad är det för mening” dyker upp nu och då. Men idag är jag alkoholfri! En dag i taget 💛


skrev Nuskadetske2024 i Jag klara första "provet".

Uppdatering: jag mår jätte bra och känner inget sug än. Jag har begravt mig i arbete men snart kommer ett eld prov. Om två veckor ska jag på en helgerna med vänner. Torsdag till söndag. Vi är många och nästan alla dricker. Jag kan dock "gömma mig" bakom det faktum att " någon" behöver köra. Då kan det vara jag.
En annan sak som hänt är att ett par stycken i gruppen har pga sjukdom blivit " förbjudna" att dricka och en av dem är min drickpolare. Så det hjälper också.
Jag tar med mig alkoholfria cider och hoppas på det bästa. Kan jag hålla mig till 2 glas vin per dag så är det ett stort steg för mig. Uppdatering kommer. ❤️


skrev danisa i Behöver mer stöd

🤗 Tack, värmer i hjärtat en dag som idag. Får försöka tänka att idag är en ny dag. Nu med en stor kopp rooibos te i näven kanske jag kan klara dagen idag bättre än igår


skrev HiddenMom i Mer eller mindre smygande mamma

@blidenjagvillvara77
Det låter onekligen som att vi har ett väldigt likt sätt att dricka. Skammen för mina barn är nog den värsta. Jag vill inte behöva vin för att kunna koppla av. Jag har nästan glorifierat den där mamman i sociala medier med vinglaset i hand för att ha tålamod med sina barn. Som att det skulle vara någon form av hållbart normalläge. Och det kanske det kan vara om det bara är ett glas. Problemet är ju att jag nu absolut inte tycks kunna hålla mig där.

När det gäller längre vita perioder blir jag stressad vid tanken på dem. Sommaren kommer nu, får jag inte dricka mitt bubbel på en uteservering?
Vi har en massa event planerade, ska jag vara designated driver och alltid vara nykter?

Jag har väl ingenting jag riktigt brinner för heller. Min livsnjutning i nuläget är mitt vin. Men jag vill inte att det ska vara så. Absolut inte.

Har jag fel förhållningssätt till alltihop tro?


skrev HiddenMom i Mer eller mindre smygande mamma

Det låter onekligen som att vi har ett väldigt likt sätt att dricka. Skammen för mina barn är nog den värsta. Jag vill inte behöva vin för att kunna koppla av. Jag har nästan glorifierat den där mamman i sociala medier med vinglaset i hand för att ha tålamod med sina barn. Som att det skulle vara någon form av hållbart normalläge. Och det kanske det kan vara om det bara är ett glas. Problemet är ju att jag nu absolut inte tycks kunna hålla mig där.

När det gäller längre vita perioder blir jag stressad vid tanken på dem. Sommaren kommer nu, får jag inte dricka mitt bubbel på en uteservering?
Vi har en massa event planerade, ska jag vara designated driver och alltid vara nykter?

Har jag fel förhållningssätt till alltihop tro?


skrev Jenny i Promillebikt

@Flarran vill bara kika in och säga hur härligt det är att läsa dina inlägg! Verkar som att du har relativt ljusa dagar just nu? Känns gott att läsa.

Ta hand om dig!


skrev Insikt_24 i Mer eller mindre smygande mamma

@HiddenMom Jag läser att det finns en vilja hos dig att lösa problemet med ditt drickande. Bra och ett första steg är taget. Det finns många olika sätt att lyckas och bara här på forumet så är vi många med liknande erfarenheter, men också många olika erfarenheter. Själv har jag bestämt att ta en dag i taget. Reflektera och fokusera på att låta bli alkohol helt. Jag är på gymmet tre gånger i veckan, springer 5 km och kollar på någon bra serie. Jag går långa promenader med hunden. Lägger pussel och försöker vara i nuet. Man skulle kunna säga att jag vårdar mig själv, livet är alldeles för kort för att slösas bort. Jag har inte druckit alkohol på 8 veckor, inget sug efter det heller. Jag känner mig fri och beslutsam. Under den här perioden har jag varit själv ungefär varannan vecka, men inte ens då har jag ens övervägt tanken på att dricka. För mig gäller det att komma underfund med VARFÖR jag har druckit. Just nu genomgår jag ett KBT-program med samtal en gång i veckan. Har nyligen börjat men jag har redan fått några bitar på plats. Kämpa på och framför allt bestäm dig för vad du vill, det är ingen annan än du själv som kan göra jobbet. Kram och styrka till dig!
🌷🏋️‍♀️🦺🤩💕


skrev Blidenjagvillvara77 i Mer eller mindre smygande mamma

Hej och välkommen! Mitt sätt att dricka påminner mycket om ditt! Ett slentrian/vardagsdrickande som var på väg utför. Jag gick länge och tänkte att jag måste göra en förändring. Jag har gjort några halvhjärtade försök att minska ner, sätta upp regler etc men har alltid hamnat tillbaka i samma karusell och samma mängder. Jag insåg till slut att jag inte kan dricka bara ett eller två glas vin. Jag vill alltid ha mer! Visst har jag lyckats dricka lagom de dagar jag skulle jobba men på helgerna blev det alltid för mycket. Allt skulle firas med alkohol och inget var mysigt/roligt utan. Laga mat blev så mycket trevligare med ett glas vin som guldkant. Även om jag sa till mig själv på söndagsmorgonen att jag inte skulle dricka den dagen så blev det oftast (inte alltid) att jag drack ändå… för det fanns ju vin kvar i boxen. Till slut insåg jag att jag inte kunde fortsätta så. Jag blev rädd för att bli beroende på ett sådant sätt att jag skulle bli tvungen att dricka för att ens kunna fungera… och dit ville jag inte! En annan sak var att jag vill bara en bra förebild för mina barn och en trygg och närvarande mamma. Och en tredje anledning var att jag vill känna mig pigg och fräsch, ha en vältränad kropp och vakna utan ångest med rent samvete varje dag. Det var och är mina tre största ”varför”.
Idag har jag varit alkoholfri i 80 dagar. Jag ska inte säga att det varit lätt alla dagar, men inte svårt heller. Jag hade räknat med att det skulle vara mycket svårare! Men alkoholfri tid som runnit har jag insett att alkoholen sakta gjorde mig nedstämd och likgiltig. Tappade motivationen för träningen, min inre glöd och driften till att göra och få saker gjorda. Jag behövde vin för att sätta färg på tillvaron och jag använde det som belöning och motivation för allt möjligt. Så ska det inte vara! Jag vill vara glad på riktigt och vinna tillbaka min självkänsla som tagit mycket stryk av skammen, mitt smusslande och hårda arbete att hålla den fina fasaden utåt. Nu mår jag mycket bättre, känner mig starkare och gladare. Är piggare och sover bättre och är ärligare både mot mig själv och andra. Det i sig ger ringar på vattnet som i sin tur sporrar mig att lägga fler alkoholfria dagar bakom mig.
Jag har så klart dagar då jag känner sorg/frustration att inte kunna dricka som andra. Att inte kunna ta det där vi glaset i solen eller dricka bubbel i spabadet… men då spelar jag alltid filmen; vad händer efter första glaset?
Jag aktar mig för att säga aldrig mer men hoppas att alkoholfri tid kommer leda till att jag uppriktigt känner mig fri och inte VILL dricka! Jag känner mig fortfarande skör och skulle inte våga smaka ens, jag är rädd för att väcka den slumrande djävulen. Jag litar inte på mig själv än. Så jag fortsätter kämpa på. En dag i taget. Något som hjälpt mig är att skriva här och läsa andras berättelser. Det är så hjälpsamt! Och bra för mig att kunna gå tillbaka och läsa varför jag kom hit från första början. Så det är mitt tips! Hitta dina varför, hitta dina ”triggers” och skriv här! Det är en bra början. Kram 💛


skrev Andrahalvlek i 1år och framåt🙏

@Himmelellerhelvette Folk är konstiga. Någon slags missunnsamhet är det sannolikt. Du har ett stoppdatum nu, inklusive en del semester kan jag tänka. Dina kollegor har kanske tänkt samma tanke, men vågar inte göra likadant. Du är modig!

Problemet ligger inte hos dig - det ligger hos dem. Man ska inte gyttjebrottas med grisar. Backa och gå åt ett annat håll istället. Både nu rent praktiskt och framöver. Sitt på toaletten och djupandas under lunchrasten, istället för att lyssna på deras skitsnack om allt och ingenting. Gå en promenad, skyll på att du har ett ärende.

Vissa arbetsplatser kan verkligen bli förgiftade av skitsnack, usch.

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@vår2022 Under planeringsstadiet trodde jag att det skulle vara typ den sista resan för min mamma. Men hon gick all-in och pratade direkt om flera resor, ”vi kommer tillbaka nästa vår igen”. När hon tänker och säger så tänker jag att jag nog fan är hennes dotter 🤣

Hösten 2019 blev min mamma väldigt sjuk. Ramlade och fick kotfraktur. Fick oxycontin och morfinplåster mot smärtan. Blev sängliggande, hade hemtjänst 7-8 gg/dag. De fick byta blöja på henne, duscha henne, nästan mata henne. Hon var deprimerad och ville inte äta, ville knappt leva. Jag tänkte den hösten att hon nog inte skulle överleva julen ens. Men hon kom tillbaka. Är ute och knatar minst varannan dag med sin rullator, tar alla chanser att umgås med mig och resten av familjen. Är gräsligt positiv, precis som jag.

Till saken hör att hösten 2019 kunde hon inte promenera med sin rullator till Systembolaget längre. Och när hon blev frisk igen tänkte hon att hon skulle låta bli att gå dit. Spara de pengarna helt enkelt. Våren 2020 blev jag nykter, och hon peppade mig massor. Blev nog ännu mer beslutsam i sitt eget beslut. Hon skulle inte dricka alkohol mer. Visst kan hon ta ett glas vin om det bjuds, men hon kan lika gärna ta en alkoholfri öl.

Så vi blev faktiskt nyktra samtidigt, av olika anledningar. Men jag har verkligen märkt att hon mår så mycket bättre utan alkoholen. Hon är piggare, gladare, inte lika orolig över allt, är mer lösningsorienterad - och ser friskare ut. Hon accepterar sin ålder och sina fysiska begränsningar på ett helt annat sätt, hon är helt enkelt trevligare att umgås med.

Fuck alkohol. Alla mår bättre av att avstå helt.

Kram 🐘


skrev AlkoholenFörstörMig i Behöver mer stöd

Det första steget har du redan tagit, och det är att erkänna att du har problem. När är det som värst? Förmiddagen, eftermiddagen, kvällen?
Det är en pärs att sluta! Jag klarade mig vit i 5mån och 13 dagar innan jag föll tillbaka på ett återfall. Och jag pushar mig själv till att gå ut lik förbannat, men jag håller mig till sodavatten, vatten eller en och annan läskeblask..
Jag hejar på dig! Uou got this! 🥳


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Himmelellerhelvette Ja, det är verkligen lärdomen i detta. Hur fort allt kan vända, till det negativa men också till det positiva. Jag ska ta vara på dessa relationer nu, höra av mig regelbundet, åka dit och hälsa på. Med tålamod och gott humör. Både mina kusiner och min farbror behöver en klok tant i sina liv 😉

Kram 🐘