Senaste kommentarerna i forumet

@Kärringen
Då du kommit en bit på väg ännu i ditt mående så är det kanske nära till hands att du orkar mera med vänner och vänskap?

Det är ju relationer det med, och jag tänker att man bör bygga upp relationen till och inom sig själv. Den har man ju tänker jag försakat då fokus legat på någon annan.
💜

När det gäller mig själv var jag mycket i behov av så kallad ensamtid och drog mig tillbaka i vissa situationer, såsom kallprat med speciellt "nya" människor då jag tyckte att det tog sådan energi.

Hej! @Northcap, det var trevligt att du tittade in en sväng på min sida. Kan säga att jag verkligen ofta får stanna till och verkligen kämpa för att inte bara rusa iväg rakt fram utan att tänka. När jag drack alkohol i ständigt stegrande mängd så fungerade jag inte direkt så utan det skulle hända nåt på en gång och det fanns inte mycket tålamod alls.

Detta fast jag egentligen nog har haft ett oerhört långt inbyggt tålamod från början fast jag av kanske upplevd daglig tristess på grund av min orkeslöshet ofta sedan har stressat mig själv inifrån på nåt sätt. Har nog ofta känt mig jagad på nåt märkligt sätt. Något som jag även märkte de första gångerna som jag postade inlägg här på forumet då jag lärde mig lite mer om att kunna hålla kontroll och tålamodet uppe. Detta fast det ibland är frustrerande att inlägg på forumet inte verkar att registreras som det ska.

Ibland får man radera texten i rutan för inlägg och stänga sidan och göra ett nytt försök och vänta ett bra tag och försöka igen. Ibland får man även upprepa den proceduren några gånger om texten ändå inte läggs in som den ska. Rätt frustrerande alltså.

Det blir ibland nästan att kännas lite smått skrattretande. Det vill säga, rent ut sagt galet tålamodsprövande, vilket jag lärt mig tänka hör till min träning i att hålla i och hålla ut så att säga. Nästan som när man ansätts av ett envetet alkoholsug som ibland inte tycks vilja ge med sig vissa dagar. Men det gör det, om man inte ger sig utan bara står emot det.

När man skriver här på forumet blir det lätt dubbelpostningar om man trycker på posta flera gånger i rad som du säkert märkt. Tror det var någon för ett tag sedan, eller någon månad sen som frågade hur man raderar dubbelpostningar för att bara spara det allra första inlägget man har gjort. Vet inte riktigt hur man gjorde, men det vet säkert nån annan läsare eller de som har hand om forumet. Hur som helst, än en gång tack för att du skrev några ord, sånt uppskattas alltid kompis.

Ha en fin kväll!

Ikväll när jag pratade med min dotter psykologen sa hon: ”Med tanke på dina förutsättningar i livet har du gjort så himla modiga och kloka val för att få ordning på ditt liv - och du har tagit hand om och uppfostrat mig och min lillasyster suveränt bra.”

Jag blev nästan mållös av berömmet. Sen sa jag: ”Ja, jag har varit modig och tagit tag i svåra saker för att vi alla ska vara på en bra plats i livet, både då och nu.”

Det var så fint att hon kunde sätta ord på det. Hela dagarna på jobbet ser hon ungdomar som mår dåligt och föräldrar som antingen räcker till, eller inte räcker till alls. Som varken har drivkraften eller intelligensen för att planera och strukturera tillvaron för sig själva och sina barn. Givetvis har hon funderat massor över sin egen uppväxt och vårt föräldraskap. Det kom lite plötsligt bara.

Kram 🐘

@Flarran Tack för din vackra och ovanligt vanliga beskrivning av det vardagliga lugnet och att du stannade upp och lyssnade på din kropp som uppenbarligen var i behov av vila och återhämtning idag 🛌… och personligen är jag en stolt beundrare av din långa och nyktra period! Kan du så kan jag och alla vi andra. Önskar dig en fin kväll på balkongen…🌺

Viljan var god men energin tröt. Hade ju tänkt att ta mig ut en sväng med nya cykeln och kanske titta på ett par promenadskor bland annat. Men vid tretiden så gick luften ur mig helt liksom och jag var tvungen att gå och vila mig på sängen. Naturligtvis somnade jag till och vaknade vid omkring femtiden.

Hade det varit förra året när jag oftast var mer eller mindre berusad av gammal vana, och då gick på diverse onyttig alkohol i form av öl, mäsk och portvin. Då så skulle jag säkert ha blivit så besviken av att ha missat en kanske lite småtrevlig dagsutflykt i solsken som var planerad. Så att det enda jag säkert då hade kunnat tänka på, det var nog att väl bara att supa tills man hade slocknat i nåt hörn alltså.

Men nu efter sex månader och tre veckor som helt nykter så tänker man tydligen på ett lite annat sätt. Känner nu i stället att det nog kanske var meningen att jag skulle vara hemma och ta det lite lugnt idag och kanske samla mina krafter till imorgon eventuellt. Det händer rätt så mycket i tänkandet och hjärnan när den efter nästan sju månader alkoholfritt fått möjlighet att bygga upp sig igen efter åratal av galet feltänk och kemisk obalans.

Nu har jag tagit mig en kopp kaffe och kollat senaste nytt här på detta eminenta forum som blivit lite av min inspirationsmotor för att hålla fast vid fortsatt nykterhet. Man läser då ofta om så många olika människoöden kopplade till överkonsumtion av alkohol att man ibland väl blir lite smått förvånad fast man väl själv sett en hel del alkoholrelaterade problem liksom.

Kom just att tänka på att min alltid helnyktre gamle far brukade säga att har man fått något som man uppskattar av andlig natur. Då får man inte glömma bort att säga tack till skaparen Gud fader eller hur det nu var han formulerade det hela. Men visst är jag tacksam för gåvan att få vara helt alkoholfri som jag är i denna stund och vill fortsätta att vara så länge det bara går.

Har nu tagit mig ett glas med vitaminberikat kosttillskott och känner mig faktiskt en aning piggare igen. Borde väl försöka att gå ut med soppåsen man har ståendes i hörnet. Men får väl se vad man orkar göra. Fick nu lust att sätta mig på balkongen en stund då solen ju skiner så fint igen. Kanske även dags att lyssna på lite svängig musik i hörlurar känns det som.

Ha en fin kväll mina vänner!

När jag tog upp drickandet med mitt ex så var han totalt oförstående. Alla kan ju dricka då och då, det var ju inte konstigt och han var inte full? Att han kallade Systembolaget för "Apoteket" tyckte han var ett jätteroligt skämt, medan jag tolkade det snarast som att det var precis så det var för honom. Sedan kröp det fram att han hade haft alkoholmissbruk tidigare i livet och då kunde han inte längre möta min blick när vi pratade om det.

Jag tror på att ha rak kommunikation, tala om att man är oroad över mängderna, beteendet, smusslandet. Hur han svarar kommer visa hir stort problemet är...

@Carisie jo det är ju exakt så det är!
Sen är nog mitt problem mer (inte bara) att jag vill dricka ofta, inte galet mycket (hatar sprit och dricker svagare drycker).
Men visst blir det för mycket också ibland. Jag blir ju så jäkla bakfull om jag dricker galet mycket (med mina mått mätt) men 3-4 öl är inga problem dagen efter. Kände idag speciellt hur suget tog tag i mig ordentligt att bara mysa lite.
Därför är jag extra nöjd att jag inte kommer dricka idag 😀0️⃣

@Carisie Låter som en härlig dag! Jag jobbar hemifrån idag och kan sitta ute i skuggan och jobba, lyxigt värre! Får ta del av naturen och höra fågelsången som en ljuv stämma😁. Perfekt också för mina hundar att få sova ute och gärna vill vara där jag är.

Jag tänker också att mörkret hjälper till att leva i ljuset och att aldrig glömma det mörkret som fanns som lätt kan leda tillbaka till ännu djupare mörker. Känner så väl igen taktiken och önskan om att få vara ifred med flaskan. Idag känner jag en sådan tacksamhet och tillfredställelse för små saker i livet och för att vara i balans med mig själv och med livet. Och att kunna hantera motgångar bra, lugnt och sansat. Att vara tillgänglig och finnas för mig själv, mina barn, make, familj och övriga. Livet blir vad man gör det till och fyller det med och där behövs inte alkohol som en ingrediens, i alla fall inte för någon som inte kan hantera det och om det gör livet surt.

Ha en fin fortsatt em och kväll!❤️ Själv ska jag gå på ett motionsboxningspass med maken😁

@Farbrorn Jag bara tänkte på en sak när du skrev att sätta stopp efter si eller så många glas. Det är de glasen min budget utgår ifrån. Jag vet med mig själv att efter fyra glas så börjar min hjärna tänka "jamen det är ju inte så farligt, vad gör det egentligen, alla är ju fulla nån gång, lite kul kan man väl få unna sig" det är nånstans därefter det blir shotsbricka och busgrogg 😅. Inte varje gång men nu är ju min plan att det inte ska hända någon gång mer - och då kommer jag inte att försätta mig i situationen där jag helt enkelt inte slutar.
🩵

Så hjärtskärande att läsa 💔, vi är så många här med liknande historier och inte många med lyckliga slut. Hoppas du hittar styrkan att flytta och får en bättre framtid än med alkoholdjävulen insyltad i din familj. Förstår det är en jättesvår situation för dej, kram ❤️

@Sårad... jag kände precis som du typ nyss. Det är nu på senaste veckorna som jag känt lite nyfikenhet på vänskap igen, men blir ju osäker när man blir så påverkad....tror på att vi är på väg åt rätt håll ❤️

@Åsa M tack ❤️
Tänkte inte så långt, men då är det ju sunt!

Har också haft svårt med vänner men har upptäckt det är mycket pga jag har ” inget att ge” , känner mej tom och dränerad. De flesta runt mej har inte en susning hur illa jag farit och orkar inte berätta, bara för min psykolog. Får helt enkelt vara så nu. Är också jättekänslig mot kallprat, falska leenden och energitjuvar, blir ensamt men känner iallafall att det går åt rätt håll i mitt mående och hoppas det blir bättre när energin kommer tillbaka. Vi blir ju tvingade att hela tiden lyssna innåt för att tillfriskna, kanske därför man känner så? ❤️

Jag skulle säga att det är din förmåga att vara medberoende till vänner som är förstörd. Innan jag träffade mitt ex var jag medberoende till en väninna i över 20 år, så min toleransnivå är nu rätt låg för alla typer av energitjuvar. Jag tror det är sunt!

Hejsan! @Andrahalvlek, det var kul att du tittade in en sväng. Jag gör precis så där som du säger och laddar om miljöer genom att väl stegvis programmera om hjärnan till att tänka lite naturligare. För det är ju inte naturligt att som man har gjort i så många år att alltid på alla trevliga, och väl även mindre trevliga ställen alltid dricka medhavd öl och portvin i stället för vanligt hederligt vatten, eller kanske äppeljuice eller nån läsk som man kan ha med sig.

Det var faktiskt trevligt att sitta på en bekant gammal bänk och bara dricka lite läsk och äta snacks. Plockade även fram mobilen och tog lite foton, bland annat på några fina vitsippor som fanns vid en björk i närheten av parkbänken ifråga.

På sikt är det kanske bättre att som vanligt folk gör, och då ha med sig en termos med kall mjölk eller varm mjölkchoklad samt någon god limpmacka, med ost och kanske skinka på för det är ju sånt magen och kroppen blir gladast av. Vill man ha något sött så verkar kroppen tycka bäst om att få kanske en banan eller ett päron ibland. Det måste då vara bättre än choklad och godis alltså.

Har sedan jag slutade dricka starkvaror märkt att man fått ett lite bättre smaksinne. Tänkte idag smaksätta mitt kolsyrade vatten med lite citron. Hade en liten plastflaska med pressad citron, som jag provsmakade. Men då sade smaklökarna faktiskt ifrån. De signalerade så tydligt till mig om att det bara smakade plast. Så får väl köpa nån riktig citron då det naturliga utan knepigheter i form av konserveringsmedel och annat konstgjort ju är det bästa.

När jag nu är alkoholfri är det som att starta om från början. Men jag tar allt stegvis och försöker att inte stressa fram på något sätt, utan går på känsla och det mesta av exempelvis drycker fungerar ju bra så länge som dessa är helt alkoholfria. För annars så vet jag ju hur det blir. Snart så blir det onaturliga standard igen och sedan sitter man där nedsjunken i det mörka och deprimerande alkoholträsket som berusad, och nedstämdheten den bara växer.

Just nu idag i denna stund så mår jag skapligt, är inte så värst nedstämd och ångestjagad, och det ska man ju inte fira med att då i ren idioti slå sig själv liksom i huvudet med en flaska som man gjorde jämt och ständigt innan man väl kom på lite andra och bättre tankar i höstas. Ska försöka att ta mig en liten cykeltur ner till stan även idag. Kanske kolla in om det finns några prisvärda promenadskor...

Tänk att cykla det ser jag inte alla som något speciellt jobbigt eller träning, utan det är bara kul och positivt så att säga. När jag drack som en svamp så slutade jag ju i stort sett med att cykla helt och hållet och åkte oftast moppe i stället om jag inte var allt för berusad. För man var ju inte riktigt med i tanken när man körde utan det var mest som i en dimma man tog sig fram.

Hade man blivit stoppad av nån snut och fått blåsa för alkoholprov så hade säkert körkortet för bil nog rykt så det hade visslat rätt många gånger genom åren. Tänker att alkoholdjävulen så att säga har nog som högsta mål att bryta ned en på alla plan så att man till sist går under helt och hållet liksom tror och känner jag det som alltså.

Så försöker att ta mig fram alkoholfri fast det ibland är rätt så knepigt stundtals. Dricker just nu ett glas mjölk och äter ett par goda mandelkubb som efterrätt till en limpmacka med makrill i tomatsås som faktiskt var en rätt trevlig liten lunch. Borde nog tagit lite av en god burksallad kände jag nyss, så får väl tugga i mig ett par gafflar med sånt också om en liten stund. Man behöver nog inte krångla till allt så förskräckligt om man bara lyssnar på kroppens signaler liksom.

Ha en fin dag kompis!

@Humptydumpty
Hej där!
Du är inte ensam, jag och min sambo blev i söndags misstänkta för grov rattfylleri.
Det är oklart hur det kommer spela ut sig då bilen var parkerad och vi satt utanför bilen när polisen kom. Ett vittne som sagt sig sett oss köra.
Men tanken av att tjäna ett fängelsestraff är en ordentlig väckarklocka, hur fan kunde vi låta det gå så långt.
Ångesten är brutal och tacksamheten över att vara oskadd och inte ha skadat någon annan är enorm.
Kämpa på, det är så så värt att vara nykter, för denna känsla är inte värt en enda droppe alkohol

@vår2022 Halvvägs in i dagen och nykter ☺️
Jag har en fantastisk dag med maken - det hemmavarande "barnet" är på jobbet och han ska handla på vägen hem & fixa mat 😬 Vi har varit duktiga & städat, tvättat lite och ställt iordning balkongen 🌿🌱🪴 hämtat parasoll ⛱️ och dynor & grejer och jag har sått & planterat. Jag fick vattenspenat (morning glory) av en kompis i Thailand så det ska bli spännande att se om vi kan få den att trivas i Sverige? Det är ju så förtvivlat gott.

Mörkret ja. Det finns ändlösa historier. Vad jag reflekterar över nu när jag skriver är hur mycket tid som slösats bort i dimma & rus, av längtan efter ensamheten med flaskan, med oro/ångest och akuta resor till bolaget och bunkringar för att aldrig stå utan alkohol. Den ständigt pågående charaden på AW eller fest -aldrig den som blev för full utan jag såg alltid till att lämna tillställningen tidigt men efter att några hunnit gå. Sällskapet bevakades noga. När det var okej att gå utan att vara oförskämd så skyndade jag mig att hoppa in i en taxi och åka till nästa fest. Den hemma - i ensamhet - med flaskorna. Mörker.

Jag tror tankarna på mörkret hjälper mig att leva i ljuset. Att inte välja fel stig- den som leder tillbaka. Aldrig sänka garden. Jag tar mig framåt dag för dag lägger jag fler nyktra dagar mellan mig och mörkret.

🩵

@Carisie så sant!
Kämpar vidare 😀

Ja solen är som gjord att njuta i - framför allt såhär efter en lång mörk vinter och en vår som inte riktigt velat komma ut ur kokongen 😳

Det är fascinerande också att hjärnan inte vill påminna dig om dagar då fågelsången stör i bakfyllan eller hur tungan av sandpapper fastnar i gommen som i tapetklister. Eller hur huvudet dunkar trots värktabletter och ingen ställning i sängen är skön. Magen i oordning och kaffet smakar raketbränsle... men ett glas i solen blir man genast påmind om.. det sköna & vackra 😉☺️
🩵

Jag är inte som de där som dricker varje helg eller dag eller jag kan avstå från alkohol eller jag dricker ju måttligt är alla jäkla ursäkter jag intalat mig själv.
Jag kan helt ärligt inte minnas när min spärr i huvudet släppte, jag inser nu att mitt drickande eskalerade i mitten av 20 års ålder då jag arbetade helger och kvällar på restaurang och som lärare på dagarna. Jag inser nu att jag inte ens reflekterade över att vara bakfull på jobbet. För jag var ju inte en som har problem med alkoholen.
Jag var ju den där duktiga flickan som alltid arbetar och alltid var pigg och glad.
Det spårade ut när jag blev ihop med en kille som idag är dömd för misshandel mot mig vid två tillfällen. Där någonstans tappade jag fotfäste. Där någonstans var det inte så farligt att dricka sig redlös längre. Allt för att slippa känna alla känslor som uppstår vid destruktiva relationer. Där någonstans blev jag destruktiv mot mig själv. I mitt tänkande mot mig själv.
Idag lever jag med en fantastisk kille men vi båda har insett efter helgens händelse att det är dags att lägga spriten på hyllan.
Hur kunde det gå så långt och hur är det möjligt att ljuga för sig själv på det sättet?
Det är ju helt sjukt hur man kan lura sig själv ifrån ett destruktivt beteende och ursäkta det. Hur fan blir man vän med sig själv efter en sådan insikt? För just nu är jag inte vatten värd i mina egna ögon.
Det ska tilläggas att vi inte blev stannade av polisen och ingen blev skadad och bilen är i gott skick. Det är bara själva grejen att man befinner sig så nära gränsen.

Måste fråga
Hur är era relationer till kompisar?
Jag har försökt tagit upp kontakten med en gammal kompis, men blir frustrerad då hon är i en dålig relation oxå o det triggar mitt medberoende, jag vill ge råd och hjälpa osv fast min energi nivå ligger o guppar runt nollan.

Sen via livstegen är det två som vill ha kontakt, men dom är så intensiva och på att jag blur livrädd

Men är min förmåga till att ha vänner också förstörd nu?

Det finns mycket som behöver funderas över efter resan. Det kommer nog fram i den ordning som det behöver stötas och blötas. Att tvinga formulera mig så att andra förstår hjälper mig att både få fram vad jag tänker och känner. Jag får aha-upplevelser när jag skriver, ”aha, är det så det hänger ihop”.

En sak som vi inte pratade om tillräckligt i helgen, och som behöver mer handpåläggning framöver, var ett avslöjande som kom fram som en bisats. Min farbror lever ihop med en man. I alla år har han kallats ”kompis”, vilket bara är trams. Senast i helgen benämnde min mamma honom som ”kompis” inför mina kusiner. Då sa jag: ”Lägg av, B är hans partner och inget annat.” Den typen av ”släkthemligheter” är så tröttsamma. Men så har de levt större delen av sina liv, nu är de båda pensionärer. Min farmor accepterade B fullt ut, men benämnde honom alltid som ”kompis”. Hon var dock en annan generation är min mamma, som minsann kan prata klarspråk. De har nog levt ihop i 40 år, minst.

I vilket fall var min farbror ute och gick med hunden. Jag och min mamma började berätta om hur det var när min pappa dog. Att jag nekade honom att fira sin sista jul i livet med oss, att han dog en månad senare, med förstörd lever. Att allt han åt förgiftade hjärnan och gjorde honom helt borta, eftersom levern inte gjorde sitt jobb osv. Jag kan prata öppet om det, och jag har fått min mamma att kunna göra detsamma. Inte en spikrak resa för henne dock, familjehemligheter ska man hålla tyst om livet ut, en generation i taget.

B drog då efter andan och sa ”herregud, i höstas hamnade Y på sjukhus, medvetslös. Av samma anledning som din pappa.” Jag blev helt chockad. Av sju syskon är det endast två som fortfarande lever. Jag trodde att Y klarat sig undan det onda arvet, men icke. Sen kom Y tillbaka med hunden och vi pratade inte mer om det. Men det finns kvar i mina tankar fortfarande. Kan jag göra något?

Jag märkte på Y att han var lite lågmäld, lite socialt besvärad. Han berättade att han sover dåligt, han bad om ursäkt för att han inte gjort det i trädgården som borde gjorts. Han beklagade sig över hur han plötsligt var tvungen att sluta jobba, fast han inte ville. Och jag sa att när man är ofrivilligt ”ledig” så är det lätt hänt att saker inte blir gjorda. Man har all tid i världen, men saker blir inte gjorda ändå. När man jobbar blir mer gjort, för då har man två timmar över och skyndar på litegrann. Han är sannolikt deprimerad, och jag vet ju tyvärr precis hur det känns.

Jag blir så ledsen över detta onda arv som genomsyrar hela min pappas släkt. Sju syskon som alla har blivit alkoholister, och några även knarkare. Även mina kusiner på den sidan är alkoholister och/eller knarkare. Man kan lugnt säga att jag har lyckats bryta en pågående negativ trend. Mina två flickor dricker inte någon av dem. Och inte jag heller längre.

Kram 🐘

Jag har varit helt utan alkohol sen i december 2023, jag blev även pappa nyligen. Nånstans klickade det och blev viktigare att vara stabil förebild för min familj än några droppar (som lätt kunde bli för mycket).
Jag är mer än hälften av tiden igenom min villkorsperiod på alkolås och kan se ljuset i tunneln. Det är fortfarande skamfullt att köra med den men jag tycker det är en otrolig uppfinning.

Det jobbigaste under perioden har nog varit att folk i närhet, kollegor m.m när jag tackar nej till alkoholhaltiga drycker. Det är verkligen en enorm press att man ska "ta en öl" efter ett veckoslut på jobbresa t.ex men det verkar ha gått in hos de flesta.

Jag gör väl en avstämning här om ett kommande halvår. Tack för ni läste min text.

@Carisie
Många tack för ditt fina svar också!

Jag tror verkligen det ligger något i det du säger, har försökt på egen hand bra länge nu (om man bortser från tiden på hvb) och jag vill citera Russell Brand, han sa "Om jag hade klarat detta på egen hand och kunde hitta en lösning själv, så hade jag gjort det för längesen". Det fastnade vid mig, har känt mig så ensam i denna resa och måste ha en annan approach nu.

HALT!

H=hungry
A=angry
L=lonely
T=tired

Känslor som man måste vara vaksam över, ensamheten har varit jobbig för mig, även fast jag är tursam nog att ha människor omkring mig som älskar mig, kan det kännas ensamt att inte ha haft någon att prata med som gått igenom något snarlikt dem senaste åren.

Tack alla fina människor på detta forumet.

Hej
Så tufft!

Men det låter som att du egentligen vet.

Självklart måste du avsluta omgående och skydda dina barn och dig. De behöver växa upp i en stabil miljö med en välmående mamma.

Inget misslyckande, bara ansvarstagande - du är ju den som kan skydda kidsen.

När du flyttat bör du kanske lämna in orosanmälan om det är så att han har sina andra barn hos sig påverkad.

Jag hade inte diskuterat mer med honom, låtit barnens pappa ha dem extra mycket och under tiden omgående ordnat boende.
Kram!