Senaste kommentarerna i forumet

Hej Alla!

Tack för att ni bryr er om mig...

Jo jag är fortfarande en trasig själ, och mår inte speciellt bra...

Jag sover mycket, otroligt mycket faktiskt, 17 timmar i ett sträck igår, var vaken 4 timmar, sov 5 timmar var vaken 2, sov 9 timmar till, och nu pajade ryggen dessutom...
Så det blir till att trycka i sig ytterligare värktabletter med antiinflammatorisk verkan....
Precis som om det inte skulle räcka med de 5 andra pillerna jag trycker i mig...

Har funderat mycket på vad chefen sade, reagerade otroligt starkt på vad han sa...
Kände mig kränkt och personligt angripen, och han hade återigen lyssnat på de tungor som bryr sig mer om vad andra gör än vad de gör själva....

Han är en ren tekniker och saknar delar av den empati man borde ha som chef.
Det stora problemet är att jag lägger för stor vikt vid mitt arbete, och låter det påverka mig för mycket, kanske också därför jag har hittils klarat mig ifrån alla personalnedgångar...

Men nu när det har blivit mig "överväldigat" så klarar jag inte att hantera alla situationer,
utan ser alla problemen dyka upp innan de har kommit...
Både arbetsglädjen och livsglädjen går varandra i hand...
Och istället för att hjälpa mig, så stjälper han mig ännu djupare in i mörkret...

Känns bra att jag har en förkylning att skylla på, hoppas den "räcker" tills jag har återfått en del av styrkan att gå tillbaka och falla in i alla nya restriktioner han har satt upp...

Han "lovade" att ringa om ett par dagar, jag kommer nog inte att svara då, för jag har inga svar att ge honom, han borde veta själv hur det känns istället, han har knuffat mig längre ut över ättestupan....

Han tyckte att läkaren skulle sjukskriva mig, precis så han vill, att firman själv ska få slippa betala
min sjukfrånvaro, ser bara till sina egna medel..

Om kollegorna ringer så vetisjutton hur jag ska hantera detta,
jag misstänker att de själva har en stor del i detta, och jag känner mig mycket utsatt...

Just nu har jag och dottern (som har höstlov) ätit mannagrynsgröt som "frukost",
den lägger sig som bomull i en annars rätt så orolig mage...

Annars ska jag inte låta något hända denna dag, möjligen sitta uppkrupen i soffan och våndas för att telefonen ska ringa...

Idag, är ingen dag, för den har varit mörk hela tiden...

Berra

Tänker på dig Berra. Ge inte upp! Kram!

Berra! Hur går det för dig? Hur mår du? Det är rent ut sagt åt he-te det du skriver, men du klarar även av det! Tänk på vad du klarat av hittills!! Tänker mycket på dig och skickar dig tankar av styrka, kraft och ork att genomleva detta! /anemon-Maija

Bera, Berra var är du!? Blir orolig för dig! Tycker det lät så himla orättvist när du nu hade kommit så långt på vägen till välbefinnande. Men så där är det ju, livet är inte rättvist. I motgångar prövas människan. Hoppas innerligt att du klarar provet o kan lägga det som ytterligare en merit i ryggsäcken! Tänker stenhårt på dig! Önskar jag kunde göra något....... men jag skickar en stor KRAAAAAM

Jadu Berra..en så underbar helg och på det en sån j...a måndag!

"Nu vet jag varför jag hatar måndagar" skriver du. Är det för att besvärliga, jobbiga, tråkiga, krångliga saker har valt att inträffa på just måndagar?
Så jädrans konstigt? Hu, hade jag varit du så hade jag börjat ana en bakomliggande konspiration! ;)

Eller...är det så att EFTERSOM du hatar måndagar så tillskriver du trassel som händer just den veckodagen mycket större betydelse?

Vill inte förringa dina känslor för det du kände igår! Vill bara delge en fundering från mig som står lite utanför.

Kram på dig dig o kom igen grabben!! :))

sänder dig en tanke berra,,,livet är en evig kamp,på gott o ont,,krama Måne

Kraft & energi till dej.
& en STOR kram...

Nu vet jag varför jag hatar Måndagar!

Chefen tog in mig i konferensrummet, och läste formligen lusen av mig...

Hela världen rasade samman för mig, och jag mår nu sämre än någonsin...

Det visade sig att han tog "bitchens" mail i försvar, tvärsemot vad han hade sagt på mötet.
Han har gått i lag med mina "mobbare", och jag har ingen längre att anförtro mig till...

Nu vet jag att jag är dead-meat, och står närmast ytterdörren av alla...
Varningen är lagd och nu återstår det att jag måste sträcka på mig...

Han har ingen som helst förståelse att det är jobbet som är den allra största och enskilda orsaken till min utmattningsdepression, alla andra klarar ju pressen!

Mänskligheten har inget ansikte längre, han var lika mjuk som en gråsten...

Värst av allt, var att han nämde gruppen med "elaka tungor",
vilket jag aldrig har nämnt för honom verbalt eller skriftligt, utan endast här på forumet...

IT-gossen verkar ha gått chefens väg, och kört över mig, och en av mina närmaste kollegor har även han gått bakom ryggen på mig, jag kan inte lita på någon längre...

Jag är så ledsen att hjärtat nästan stannar på mig, jag som var på god väg att "komma tillbaka" till verkligheten, hade t.om suttit ned och fikat med några som inte har varit några av de värsta ur gänget...

Snacka om att snubbla på målinjen...

Jag har nu sjuksskrivit mig ett par dagar, visst jag är kanonförkyld så det finns en yttre fasad som funkar, men jag behöver också några dagar att fundera på..
Att se en man gråta, är ingen vacker syn!

Vad ska jag där att göra, om nu alla hatar mig..
Jag pallar inte det hårda grupptrycket, när jag är allt för känslig och mör själv..

Så jag är mycket trasig, och skölden funkade inte idag, angreppet blev allt för personlig...
Det går inte att vara en "vekling" i en hård värld, alla passar på och hackar på en...

Ingen som har ett BRA jobb att rekommendera?

Tänker lite på John Cleese i Pang i Bygget!

Swosh!
John : Oh, what was that?
God: That was your life...
John: Oh...could I get another one?
God: No, I'm sorry...

Berra

gomorron,,,härliga du Berraa,,,,känner så väl igen mig i alla dina sinnesstämningar,,att stanna upp,vara här o nu,njuta av go mat,,vara med de man älskar mest,,se de vackra löven virvla i höstvinden,,njuta av färgerna,,dofterna,,,leva ,,,,har ochså funnit ett obeskrivligt lugn,,går inte igång för lilla minsta utan tar allt med ro,,,det ordnar sig,,,,barnen tjafsar,,jag är lugn,,,,vardagskarusellen snurrar,,jag är lugn,,,,styr över mitt liv,,min tid,,mina handlingar,,,njuter av morgnarna,,,somnar gott,,lugn o trygg,,,har mina upp o ner,,men det är ok,,äter mina antidepp,går promenader .....LEVER,,,,,,,,,,har hittat hem kram MÅne

Grattis Berra, till att ha hittar rätt!

Min favorit är *Royal Gala* Berra. ;)

Tja Bah!

Många inlägg av mig denna helg, men det känns fortfarande bara bra...

Har precis avslutat söndagsmiddagen med en köttbit och lite marängsvisch/svosch som en avrundning, magen står i fyra hörn och jag är mycket mätt & belåten...

Frugan klämde ett glas rött till detta, som hon brukar, ett men inget mera...
Känns helt naturligt för mig, jag och dottern delade på lite läsk...

Jag mår toppen av det,och lägger inga som helst värderingar i frugans drickande,
tvärtom, jag brukar känna hur det känns för mig, skulle det ha passat med ett glas vin till detta??
Ja det skulle det!, och jag tar fram vindunken till henne som OM vi skulle ha druckigt det tillsammans.

Jag har ju fortfarande ett vinglas, så det känns precis lika trevligt,
och vi brukar skåla hela familjen för att vi älskar varandra,
inte för att etiken säjer att man skålar för att man dricker alkohol, vi skålar för varandra!

Den här helgen har varit precis perfekt, vi har anammat det psykologen sa om att ha en "egentid"
och inte stressa på i etthundraåttio hela tiden, tiden har fått bero och vi har hunnit smälta det som händer, det ÄR viktigt..superviktigt till och med...!!!

Vi har varvat ner och "skapat tid" för varandra, och hinner reflektera på allt som händer...
Tidigare har ju alkoholen varit mitt avstressningsmedel, nu måste jag hantera den själv.
Om jag inte gör det och lyssnar på min kropp, så kommer huvudet att explodera inom sinom tid!

Ni kan ju tänka er som man och pinna runt på IKEA en lönehelg, låter ju mera som ett manligt självmord, men jag klarade av det, hade tålamod, och handlade t.om lite blockljus och andra "tjejgrejor" till hemmet nu när höstmörkret faller över oss...

Kan nog tacka mina "tra-la-la-piller" för detta, men jag känner mig inte som en lallig grönsak, utan högst medveten, men blir ändå inte förbannad och allmänt upprörd hela tiden...
Jag får möjlighet att hålla kontroll på mina känslor så att de inte svävar iväg, och blir inte stressad av köer och allmän trängsel, dessutom så kör jag mindre aggressivt, bara det är ju bra...eller?

När jag sedan ser saker som gör mig glad, så tar jag mig tid att uppskatta det, skulle nästan kunna stanna mitt på vägen för att titta på löven i träden som glimmar av "guld".
Jag vet att det är vackert, men har inte tidigare tagit mig tid att titta på det, utan alltid stressa, stressa, bråttom bråttom hela tiden..

F-n hela livet har passerat i revy, och jag har inte sett det...

Nu skall jag fortsätta njuta av livet, smaska på ett kanongott äpple som heter "Jouna Gold" finns på Ica, köp de stora och lägg i kylen, skiva halvcentimetertjocka skivor framför TV'n, och bara NJUT, finns ingen fylla som kan tävla med den , de är söta och saftiga så att det stänker om dem.

Efter detta så längtar jag till sängen, för jag har tjackat en sån där formad nackkudde på IKEA, så jag kommer att sova kanonfint i natt...
Min gamla kudde luktar surt efter mina ångestladdade och svettiga mardrömmar jag hade tidigare, och det är ju numera historia, så kudden representerar lite av min "nystart"

I morgon är det en ny dag, i ett nytt liv, visserligen Måndag, men jag räds den inte...

Styrkan finns i att kunna visa sig svag, så har man något att starta ifrån...

I morgon är det en ny dag...

Berra

*ler*

Ha!

..morgonen blev så där super som jag hade hoppats på...
Vi låg länge kvar i sängen, och njöt av vilodagen, frugan buffade på mig när jag hade varit för tyst för länge...

Som jag skrev tidigare, jag har alltid haft en ångest med att ställa om tiden för vinter eller sommartid, det har alltid varit det första jag har gjort på morgonen, och då nästan alltid fyllsjuk...
Händerna gjorde vad de skulle, och i bakhuvudet tog ångesten sats för att braka ut i full blom inom ett par timmar...

Men icke denna gång, vilken känsla...
Gick varvet runt och visslade under tiden, det måste vara ett tecken på välmående, eller?

Grabben är bortlånad till kussen, så det var bara vi och dotra hemma...

Kravet kom på fattiga riddare, omgående....
Det är pappas frukost som hela familjen älskar, och den ska göras av mig, allena...

Vet ni vad det är???
... skitenkelt, gammal formfranske-skivor, en liten sats pannkakesmet, socker och kanel...
Man doppar gammalt bröd i smeten, så den suger upp den, lägger den i stekpannan och får den gyllenbrun, vänder den i socker och kanel, och sedan...mums!
Enkelt och mycket gott en helgmorgon, det är morgonmys för oss...

Nu ska vi iväg till IKEA och flukta/slå ihjäl ett par timmar..
och jag har/kommer inte att få ett utbrott!

Medicinen är magisk helt enkelt,och jag känner ett lugn!

Berra

Go'natt!

Ikväll har vi varit på en föreställning inne i stan med ett annat par...

Jag körde precis som vanligt, både till restaurangen och till teatern, och hem ifrån den till en liten kvällsdrink hemma, och sedan körde jag dem hem dessutom...

Mycket åka, men en fullständig säkerhet över mitt beslut är det rätta...

Känner inget fel i att vara den som är nykter och är den som "ställer upp", det är inget självuppoffrande längre som det tidigare var, och man hoppades på att det skulle återgäldas någon gång av de andra...

Känner en total "frid" över det jag gör, och det är naturligtvis det enda rätta, eftersom jag är den enda som INTE dricker, en sådan självklarhet...

Inga"måsten", inget planerande, utan fri att välja precis det jag vill, utom att dricka alkohol!
Det skulle bara lägga handklovar och ångest över mitt välbefinnande...

Frihet över att göra det jag vill, frihet att inget längre bestämmer över mig...

Nu ska jag gå och lägga med välbehag, och tiden backar tillbaka en timme,
men jag har inget att ångra, och ingen rädsla för morgondagen...

Det mina vänner, det är FRIHET!

En fri man ska snart möta medvetslösheten, men en äkta sådan utan fyllmardrömmar, och att vakna i morgon bitti, utan en genomsvettig säng, jag våndas inte längre natten...

I morgon skall jag möta en ny dag, och njuta av den...
Hoppas den gör mig rättvisa, jag givit den en bra start...

Ska börja den med att ställa tillbaka tiden, utan fyllångest för första gången!!!

Inget kan hindra framtiden, men varför gör den besvärlig?

I morgon ska jag leva....lite mer!

Berra

Natt...
kram!!!

Det är precis det som räknas...

Jag känner en värme i mitt bröst när jag förstår att du tagit mega steget rakt fram... rätt ut i det okända... det som kallas livet.

KRAM <3

Goder morgon!

Igår kändes det som om jag kunde ta en "tugga" av livet...
Dvs som om jag verkligen kunde "smaka" på livet igen, och det kunde jag och "det smakade bra".

Tidigare har jag känt mig för osäker och har inte varit tillräckligt stark.
Min "nya" roll börjar fungera och kostymen verka passa...
Alla pusselbitar ser ut att falla på plats, och min självkänsla har börjat växa...

Okej, nu ska man ju inte börja banka på den STORA trumman direkt, det kan ju vara tillfälligt!
Men skitsamma, jag har börjat må betydligt bättre, och har kunnat le och skojat fler gånger igår än vad jag har gjort "hjärtligt" på senaste veckorna tillsammans...

Det måste vara medicinen, eller en kombination av alla saker tillsammans...

Senaste året har det ju varit kalabalik utan dess motstycke hos mig.
Men jag ångrar ingenting, jag har fått stå tillbaka för mina egna känslor som verkligen har varit i svallning, jag som tidigare varit "kallhammrad" precis som min far...
En kille som skall visa sig stark och utan känslor, vet var och hur och alltid vara bäst!
Nu är det precis tvärtom, precis som om man har undertryckt sina känslor för länge så kommer man till slut att explodera, vilket jag gjorde..!

Idag när jag körde till jobbet så var skogen intill vägen som en rödgul alle',
och jag tänkte på vad Mie skrev förut, .."har du tänkt på att det är guld på träden nu???".
Det kunde jag inte ta åt mig just då, men NU uppskattar jag det, både träden och det Mie sa...

Man måste kunna hamna i någon form av harmoni med sig själv, innan man kan ta sig tid att uppskatta det som finns runtomkring en, barnen vid busshållsplatsen, guld i träden...

Idag mår jag bättre än någonsin, har upptäckt att jag ÄR sårbar, fylld med känslor som jag måste få låta leva ut, annars funkar jag inte längre...
Kunna titta bakåt på det som har hänt, utan att känna ett misslyckande,
måste se det som en livserfarenhet istället, det var då, nu är nu!

Igår köpte jag en massa små presenter, två till frugan, en till mig själv/oss, en till den tjejen på jobbet som INTE faller inom "hönsfarmen, elaka tungan", jag vet inte varför!!
Det bara blev så spontant, och jag ville att andra skulle glädjas med mig,
bara för att det var en sådan fin dag...

Så jag är väl inte helt frisk i pallet ännu, men jag är glad i alla fall...

Och det är väl sådant som måste räknas, eller?

Mors Berra

Jag är en sån som "ser i bilder" då jag läser eller någon berättar något för mig. Därför förstår jag varför hustrun inte vågade se på dig med fläcken i pannan! ;D
Att bilar har en själ håller jag fullständigt med dig om! Kom att tänka på då jag var barn och mina föräldrar hade ett litet jordbruk med 4--5 kor. En av korna skulle till slakt och råmade så hjärtskärande då slaktbilen hämtade den. Jag minns hur ledsen jag var och hur jag grät. Förra hösten sålde vi en av våra bilar som vi haft i säkert 10 år. Då killen som köpte den for iväg med våran "guldklimp" kände jag precis samma sorg och längtan som den gången då slaktbilen for iväg med Stjärna. Nu menar jag inte att kor o bilar är "likvärdiga" - jag menar bara att man även kan fästa sig vid ex.vis en bil. Den kan vara nog så personlig med sina små egenheter. Så ja. Jag håller med dig. Nix. Nu ska jag iväg till en gruppmeditation som jag gått med i för ca 2 månader sedan. Helt underbart! Mediterar även på egen hand. Har gjort det i flera år. Min alldeles egna grej som är xtra viktig nu när alkoholen är ett minne blott!

du är så härlig Berra,,tack för ett gott skratt,,med skitfläcken i pannan,,ja du,,märkligt,att bli berusad av nykterhet o vardagliga saker,,att bestämma över sitt eget liv,sin egen tid,sina handlingar,,total frihet,,,känns som att det ska mycket till för att man ska tappa modet,,,man känner sig så uppåt ibland att man nästan inte törs säga nåt,,folk kan ju tro att man är konstig,,,men man är bara så jäkla glad att få va nykter o må bra,,slippa ångest,man har vart så långt ner att inget kan liksom bli så jävligt igen,,,vi har definitivt hittat hem,,,,o som nån skrev,,man trivs i sitt eget sällskap o tycker om sig själv igen,,,vilket ger en bättre självkänsla,,,,jobbar på det fortfarande,,,,sinnesrobönen....växer ju mer man tänker eller ber den,,,,Härligt med 20 ungar som gormar!!!! barn gör inget de inte har lust till,,,de är spontana ärliga impulsiva,,,skön start på dan,,härligt med egentid förresten ,jag o gubben ska ha barnvakt i morron ,gå på bio o sen käka en bit,,,,ha det kram Tessan

Go'förmiddag !

..sådär en Torsdag i slutet av Oktober 2009...

Vet ni, idag mår jag toppen, utav vilka eller ingen anledning som helst, helt knäppt!

Finns några små guldkorn att klamra sig fast vid...

"Lilla plutten" klarade sig fint genom besiktningen, snubben som gjorde den var mycket proffesionell och dessutom trevlig...
Fick lite anmärkningar på två små lampor (gamla 1:or) som jag genast åkte till OK för att byta, satt mycket krångligt till bakom rören till AC's kompressor, så det blev lite "glada" svordomar och en svårt rispad högerhand, men det gick, envisa människa!
Lilla plutten fick sig en väl påkostad maskintvätt när den hade varit så snäll mot husse!
Så kom inte och säg att bilar inte har en själ, det har de visst!

Direkt efteråt träffades vi (jag och frugan..) hos våran psykolog, och jag såg verkligen fram emot det, problemet var ju att jag var alldeles "för glad" för att åka dit!
Låter det märkligt?, jo alltså när bilen harde gått igenom besiktningen så var jag ju själaglad, och sedan skulle vi till psykologen (Eva heter hon förresten) och skulle prata om hur deprimerad jag var, det blev skitskumt!

Munnen sa en massa "tråkiga" saker och ansiktet "sken" av glädje, måste ha varit jättesvårt för henne att tyda mina signaler...
Jag har ju en yttre fasad, och en inre kärna som inte är synbar,
jag sa att jag kände mig som ett äpple, men med ruttet kärnhus!

Jag pratade om sinnesrobönen om det där att man ska inte försöka ändra på det man inte kan...
och hon började rabbla upp hela bönen utantill, hon kunde den!
Jag blev skitglad, och mycket förvånad...

Hursomhelst, hon såg "inga problem" med mig just denna gång, och jag sa att mitt verbala språk inte kunde göra mig rättvisa just idag, så jag bad henne att läsa det här på forumet!!!

Nu låter ju detta inte riktigt klokt, jag som gick i taket när jag var rädd att våra IT-ansvarige skulle kunna lista ut mig, och så bara dagarna efter ger jag länken till min psykolog...
Skillnaden är att jag litar på Eva till 150%, hon har hjälpt mig otroligt långt och ökat min självinsikt, och jag litar på att hon har sin tystnadsplikt...
Så hejhej Eva!, nu är vi 3 1/2 personer som möjligen vet vem jag är, det känns lite "kittligt"...

Efter mötet så pratade jag med frugan, och hon hade inte kunnat kolla på mig under hela mötet, för att jag satt med en stor skitfläck mitt i pannan efter alla grisiga lampbyten på hennes bil.
Och hon vågade inte torka bort den med risk för att psykologen skulle tycka att hon verkade "mammig" med mig, och det gav oss ett enda stort gapflabb nästan hela vägen hem...

Livet har sina stunder upp och ner, just nu verkar det bara vara uppåt för min del..
Lön imorgon, och lite "egen tid" för mig och frugan är inplanerad på lördagen...

Det finns massor av saker som gör det lite roligare att leva,
svårt att finna dem, lätt att hålla fast vid dem för länge dock!
Men när de "rasar" in i ett väldigt tempo, så kan man inte annat än vara lite gladare!

Så tjo-flöjt på er därute, ta're lugnt med drickat!
Det finns ett liv förutan det, det är jag ett levande bevis på!

Mors Berra

Go'morgon Livet!

Min morgon började alldeles utmärkt.

Tog frugans bil (lilla "plutten", hon gillar inte att jag kallar den för det, men men..).

Jag passerar varje dag en låg och mellanskola, och vid busshållsplatsen intill stod det säkert fyra klasser i olika årskullar som väntade på bussen på väg in mot stan på något äventyr...
Närmast vägkanten stod det säkert 10-12 ungar och vinkade hårt och förväntansfullt mot alla bilar, för några tusendels sekunder flög mitt minne tillbaka till min egen skolgång, och hur vi ville få bilarna att tuta...

Så jag tutade allt vad lilla plutten orkade, (nu skräms den ju inte så där hiskeligt...)
Och vet ni vad...?, minst 20 par armar flög i luften och ett enda stort YEAAH! skallade intill bilen då jag passerade busshållsplatsen...

Ingen, absolut ingen annan fick en sådan hälsning en vanlig Onsdagsmorgon!!!

Så kom inte och säg att du fick en bättre morgon, om 20 helt okända personer
skickar sina händer i luften och skriker YEAAH! efter att vinkat hysteriskt åt en...

Min dag har börjat så himla bra, hoppas den fortsätter så...

Det finns fler solar på min himmel idag också...
Ska med frugan till shrinken, och det ser jag fram emot...
Alla borde få möjlighet att få gå till en, det är en väldigt skön känsla...

Det blev f.ö. ett j-vla liv efter "bitchens" mail, det togs upp på ett efterföljande möte (där vi tyvärr inte var med), och vår grupp har fått stöd ifrån alla andra, och de håller med att hennes mail var under bältet, chefen har dessutom skrivit ett nytt mail med riktlinjer osv...

Så jag/vi har fått rättelse, och mitt ego som tidigare fick sig en knäck, har nu åter sträckts ut...
Så bitchen har fått sig en "bitch-slap", tackar tackar!
Det finns rättvisa här i världen, trots allt!

Dagens "moln" är att besikta lilla plutten, vi killar brukar vara ganska så oroliga inför detta, men jag distanserar detta till ett "matriellt/kostnads ting", och ska således inte påverka mig...

Inget ont kan nå mig idag, för min morgon började med ett enda stort "YEAH!"

Så nästan gång du ser barn vinkades utefter vägen, tuta för f-n!

YEAH!

Ja vi har nog hittat hem till oss själva Vana! Tänk vad härligt, trots att vägen varit krokig.

Kram

Berra, jag förstår precis hur du kände igår. Själv skriver jag också här under absolut anonymitet bara för att jag ska kunna känna mig trygg i att skriva exakt vad jag vill utan o linda in det.
MEN om det nu är så att du "blivit avslöjad" så vädjar jag till den personen med initialer BH att lägga ner. Fortsätt med ditt bara!
Jag har faktiskt funderat förut över att allas våra inlägg går att läsa av vem som helst utan att vara medlem.... Men samtidigt är det ju också så många vågar ta steget in här, man liksom kan bara vara nyfiken eller snubbla in o läsa o sen få motivationen o gå med. Så var det i alla fall för mig. Annars hade jag aldrig kommit på tanken eller vågat tror jag. Så jag fortsätter o titta över axeln ibland o stänger ner så fort någon kommer in på kontoret. "Browsar in private" eftersom andra ibland lånar datorn osv. O om du nu känner att du vill radera o börja om, även om jag tycker du ska tänka över noga innan, så gör det. Men sluta för allt i världen inte!!! Du hjälper oss andra, men framför allt tror jag det är en jättehjälp för dig själv!
Så där ja, det var det jag ville säga just nu // KRAM o ha en fantastisk fortsatt dag

Pia jag känner igen mej i det du skrev om före o efter puberteten.
Jag var lite djup filosoferande person innan och i första puberteten.Läste mycket målade var väldigt bra på att roa mej själv,hade ett rikt inre liv o var mycket kreativ.
Mamma sa att jag förändrades totalt som tonåring.Det var som att vända på en hand sa hon.Från tystlåten lite blyg funderande till destruktiv frigjord ute jämt o där kom alkoholen o cigaretterna in i bilden när jag var 15.
Nu är jag lite som då,innan tonåren.Pysslig,glad över mitt eget sällskap,kreativ o ganska så nöjd med livet som det är.
Jag kanske har hittat hem!!!!
Pia vi kanske har hittat hem till oss själva!!!