av L3dsen

L3dsen
lör, 2024-05-04 - 15:21

Har precis hittat hit och tror jag behöver ventilera. Människan jag levt med i 6 år är inte längre den människan jag en gång blev tillsammans med. Hans liv styrs av alkoholen och jag är bara i vägen.

Har nu lämnat vårt hem och vet inte alls om jag bara ska lämna och inte se tillbaka? Vill inte heller lämna honom då jag vet att han behöver hjälp men mig lyssnar han inte på. Dem två personerna som faktiskt kan hjälpa väljer att inte göra det. Utan även dem skyller hans beteende på mig, när han gjort något mot dem. Jag är rädd att dem ska hjälpa honom ta livet av sig. Genom att låta honom fortsätta supa bort sitt liv. Vet inte alls vad jag ska göra? Vet bara att jag inte orkar ta med skit. Att vara den som ska be om ursäkt, att vara den som ska tassa på tå, att vara den som är tråkigt. Är bara ledsen och sårad. Vet inte om jag ens betyder något för honom längre. Om det ens är någon idé för mig att försöka hjälpa? Har ingen aning om vad jag ska göra.

Kärringen
lör, 2024-05-04 - 16:08

Tyvärr kan vi inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp! Så är det bara även om det är svårt att ta in att någon väljer att supa ihjäl sig, fast väljer är egentligen fel ord för det är alkoholen som styr.

Du lär ta dig en funderare vad du vill och orkar .

Välkommen hit och skriv när det är jobbigt!

Åsa M
lör, 2024-05-04 - 16:36

@L3dsen kära, fina du. Du behöver inte ta en massa skit. Du har gjort det du kan. Vill han inte ha, eller kan inte ta emot, hjälp så kan du spara din energi och fokusera den på dig själv istället. Vi anhöriga tar mycket stryk av alkoholisternas beteende och det är helt oförtjänt. Fokusera på dig själv. Vilka val han gör har inget med dig att göra. Många kramar!

L3dsen
sön, 2024-05-05 - 13:58

Tack fina ni! Är verkligen en jobbig situation, känner att jag inte längre har någon ork men samtidigt känns det hemskt att lämna någon som faktiskt är sjuk. Samtidigt som ni säger, kan inte göra något om han själv inte vill.

Blev bara så ställd i det hela när de personerna som kallar sig vänner inte är villiga att bry sig tillräckligt utan istället börja skylla hans beteende på mig. Detta är även en person som skulle vara min vän men tagit hans sida i det hela även fast han beter sig som ett svin mot dem emellanåt.

Kärringen
sön, 2024-05-05 - 14:06

@L3dsen kan det vara som för mig?

Jag känner att dom anhöriga precis som jag vill att någon ska ta tag i problemet, dom anhöriga i mitt fall har också varit arga o ledsna.... klart man inte vill att någon super ihjäl sig men vad kan man göra när precis allt är uttömt

Tröttiz
sön, 2024-05-05 - 16:33

@Kärringen
Det är just det med alkoholism, man gör tills allt är "uttömt". Den bistra sanningen är ju att detta inte hjälper utan de måste ju göra jobbet själva.
Det vi kan göra är bemötande i deras missbruk som jag ser det, t ex att inte vara någon "möjliggörare" och försöka undvika spela på deras skam.
🌺

Tröttiz
sön, 2024-05-05 - 16:41

@Tröttiz
Suck, skrev fel. Att försöka undvika att skammen förvärras. Inte lätt och jag har ju inte följt det alla gånger. Jag har varit där och kläckt ur mig saker som inte gynnat vare sig honom eller mig. 🥹
Men - då man är inne i något sveps man med.

L3dsen
sön, 2024-05-05 - 18:25

@Tröttiz exakt så jag känner och har nu sträckt ut en handen för hjälp och får en käftsmäll istället. Det hemska är att dessa så kallade vänner hjälper till att möjliggöra missbruket.

Är bara glad för min egna skull att jag insätt att dessa personer inte är något att ha och tagit avstånd ett tag och nu faktiskt fått svart på vitt att det var rätt beslut.

Är bara att ta en dag i taget och försöka hålla mig stark i det hela!

L3dsen
sön, 2024-05-05 - 18:28

@Kärringen förstår det helt och hållet. Han har inte haft någon mer än mig innan och senaste året fått dessa nya vänner. Varit ytliga bekantskaper tidigare och hans ”riktiga” bekantskaper bor på annan ord. Så jag har varit extremt ensam i det hela 😔

Tröttiz
sön, 2024-05-05 - 21:08

@L3dsen
Du är verkligen inte ensam, vi är en skara här som förstår. Människor som varit i detta kan inte förstå, åtminstone inte på djupet upplever jag. Och Vi anhöriga vrider oss ut och in men det funkar ju inte. Man kan inte hjälpa någon att sluta dricka, men man kan förhindra möjligheterna och tänka på vad man vill och om konsekvenser. Att inte låna ut pengar, att inte prata i telefon med en onykter, att försöka lita på sig själv för man själv är den friska t ex.

Mitt ex och jag är vänner idag, men vägen dit har varit skakig, att ha en sund kärleksrelation funkade inte. På något sätt har jag släppt taget och insett saker. Precis som "sinnesrobönen", ... att acceptera det man inte kan förändra. Den kunskap jag har idag om beroende önskar jag att jag skaffat långt tidigare.